Tävlingsrapport från Åre Extreme Challenge!

Åre Extreme Challenge, www.areextremechallenge.se bestående av paddling, löpning och mountainbike. Soloklassen är tillika EM i Multisport. Jag har valt att även skriva lite om förberedelserna innan.

Två och en halv vecka innan tävlingen premiär-paddlade jag min nyköpta surfski. Det är en intermediate/elit modell och därmed snabb för dem som kan paddla, men svår att hålla balansen i för mig som nybörjare… Jag började en intensiv period med paddling mer eller mindre varje dag samtidigt som jag arbetar heltid under sommaren. Tillslut tog jag mig fram hjälpligt på sjö, men enda gången jag övade fors badade jag mer än jag paddlade. Så det var med viss nervositet som jag åkte upp mot Åre.

Träning i Gimmen

På tisdagen veckan innan tävlingen var jag ut och sprang halva löpsträckan, från byn upp till Åreskutans topp, 1000 höjdmeter på några kilometers löpning. Inte fullt återställd efter att ha haft problem med knäna under våren och med nyinförskaffade stavar var känslan lite osäker. Tyckte jag gick mer än jag brukar när jag använde stavar och fick lite ont i knäna på nedvägen…

Cyklingen kändes bra när jag i lugnt tempo tog mig igenom hela sträckan på onsdagen. Sent på onsdag kväll kom också beskedet att forspaddlingen ersattes med paddling på Åresjön på grund av för höga vattenflöden i forsen. Tråkigt för tävlingen, men jag var väldigt nöjd!

Från att vädret i början av veckan bestod av blåst och regn växlade det över till solsken, närmast vindstilla och stigande temperaturer. Jag förstod under fredagen att mycket av tävlingen skulle avgöras i mängden vätska, salt och energi som kroppen får i sig. Vet sedan tidigare att min mage klarar energi-gel, så hade det som bas, drack resorb och svagt blandad sportdryck samt kompletterade med salttabletter. Fann en bra balans under loppet, givetvis blev jag trött, men hade ingen stor svacka.

Under resan upp till Åre lyssnade jag på Huskypodcast-intervju med Ida Nilsson, ultralöpare. Jag tog speciellt med mig en målsättning/mantra därifrån, att våga bli trött tidigt. Hon pratade nämligen om att det går bra att pressa sig väldigt länge, trots att man är sliten.

Starten gick kl 8:00 ute på sjön. Det var ett organiserat kaos, alla försökte ligga still med sin båt utan att välta. SÅ går äntligen startsignalen, vattnet lever upp av kajakerna som sticker iväg. Jag hör ett plask snett bakom mig, tänker lite kort att det var skönt att jag inte är först med att tippa i vattnet;) Vi rundar första bojen, jag är långt ifrån så aggressiv som i startsvängen på masstarter med motorcykel. Tar yttern och paddlar säkert, känns bra. Tycker jag hänger med hyfsat även om tätgruppen redan kommit långt före. Men så plötsligt, en sekund av frånvaro, vet inte varför eller hur men plötsligt tippar jag i vattnet…! Stressad försöker jag ta mig upp snabbt igen, men lite för stressad, tippar i åt andra hållet. Andas och gör några till försök innan jag återigen sitter i och paddlar vidare. Nu längre ner i fältet och med lite sämre självförtroende. Kommer ytterligare ett par kilometer innan mina solglasögon immat igen och jag försöker mig på att sätta dem i pannan. Det går DÅLIGT, jag får mig ett bad igen! Passerar första lyftet som 70e har jag sett i tiderna efter målgång. Efter lyftet väntar en lång sträcka med paddling uppströms, jag lägger mig i bakvattnet från andra kajaker och spar kraft samt fokuserar på balansen. När vi ska vända runt det sista rundningsmärket långt upp i älven och få medströms tillbaka blir jag återigen blöt. Det är grunt, så jag badar inte riktigt, men sätter i foten och tappar kontakten med dem jag paddlat bakom innan. Kör resterande del själv men känner mig ändå relativt stark, passerar till och med någon enstaka person. Lyfter kajaken till anvisad plats och börjar den dryga kilometern löpning med flytväst upp till växlingsområdet. Trycker i mig den första gelen och dricker samtidigt.

Växlingen går snabbt, jag har pappa som hjälper mig, av med flytväst, två flaskor och stavarna sen iväg! NU börjar äntligen min tävling på riktigt, NU ska jag bli trött, NU ska det jagas!! (placering 66 ut på löpningen)
Springer mycket, varvat med korta avsnitt gång. Nyttjar stavarna, men balanserar ändå med mjölksyra i låren. Passerar många, hejar på dem jag känner, fast mest andas jag och fokuserar framåt, UPPÅT.
1000 höjdmeter senare, uppe på toppen är jag på plats 31. (inget jag visste då, utan läst resultat efter målgång).

Utförslöpningen ner till Huså gick sådär, kände av mina knän som stört mig under våren. Vågade därför inte släppa på som jag annars vet att jag kan. Började även känna av värmen, stannade lite kort vid två bäckpassager och doppade ner huvudet under ytan. Stoppade i mig gel, salt och vätska. Kände mig skapligt fräsch, men hade ont i knäna. Återigen en snabb växling där pappa hjälpte till. Byte till cykelskor och fick en ny flaska till västen. Tog ändå några platser fast jag höll igen på farten, ut på cyklingen som 24a.

Cykelsträckan hade jag sett framemot mest, känt mig stark på cykel senaste tiden. Och att det var blöta myrar störde mig inte, jag tänkte cykla så mycket som möjligt. Det fick jag ännu tydligare känna redan första gången jag hoppade av och sprang med cykeln, vänster vad krampade ihop sig och jag skrek av smärta rakt ut. De två som jag precis hade passerat funderade nog lite på vad som hände. Tog mig upp på cykeln och trampade vidare istället. På en skogsbilväg med grus och sand strax därefter stoppade jag i mig mer salt och drack. Av någon oklar anledning lyckades jag dock halka av sadeln bakåt när jag samtidigt höll flaskan i ena handen och styret endast med andra. Resultatet blev en kraftig marksyning men ansiktet först ner…!! Fyllde munnen med sand, skrapade upp mig i pannan och knäna. Fick ont i nacken och några fingrar. Så klantigt och irriterad letade jag rätt på flaskan och tog mig iväg igen. Cyklade därefter långa perioder utan att komma ikapp så många konkurrenter och orkade inte riktigt pusha på hela tiden.
När jag kom till Björnen (område utanför Åre) fick jag av mamma reda på att jag låg på 20e plats. Vilket är bra, men ändå blev jag lite missnöjd och använde det som energi för att ytterligare öka.

Så kom jag till sist fram till den mycket roliga avslutningen i downhillbanan. Nytt för i år var att arrangören infört ett ”Race within the Race” där bland annat snabbaste tid ner för sista backen skulle vinna ett specialpris. Tidtagning skedde via GPS i en mobil-app. Jag laddade på allt jag hade för att vinna, men tyvärr visade det sig att appen/gps:en inte var tillräckligt pålitlig för mig.

Trampade in genom målportalen på torget i Åre som 14e man på tiden 5h 32minuter 46sekunder!! Mycket nöjd, ganska trött;) Om jag prioriterar att lära mig paddla inför nästa år, så är min målsättning att vara topp tio 2018. Resultatlista 2017.

Tills dess har jag dock lite andra tävlingar att se framemot😃