Enduro SM finalen i Härnösand

Krönika

Ifjol under två soliga fina dagar var jag följeåkare åt Lars i Enduro SM när tävlingarna hölls i Njurunda utanför Sundsvall. Det var min debut som följeåkare.

Idag kom uppföljningen när Lars körde den avslutande deltävlingen av årets SM i Enduro vid Härnösands motorbana.  Redan några dagar innan rekognoserade jag banan och alla etapper i Härnösand. Då sken solen, det var rätt varmt även om höstens spår tydligt syntes i de gula löven. När jag pratade med Lars innan tävlingen, så konstaterade jag att det såg rätt bra ut. Det fanns visserligen lite vatten här och där, men i stort såg det trevligt ut.

Tyvärr hade vädergudarna andra tankar om den här dagen än en trevlig höstutflykt. Det började regna tidigt på morgonen, så när vi vid 06:30 klev ut i bilen för att åka de sista milen mot Härnösand var det regn och blåst i luften. Väl framme konstaterar vi att det blåste rejält och att flera tält hade havererat under natten.

Lars på startrampen
Lars med nr 14 i gul jacka

När jag sedan kom ut till specialsträcka 1, så såg den bedrövligt vattensjuk ut och leran var redan då djup. Lars var samlad, aningen kort i tonen och laddad. Om jag jämför Lars med hur det var förra året så har väldigt mycket hänt. Lars har växt på sig rejält, styr och ställer och vet verkligen hur han vill ha det. Ganska snabbt hamnar Lars på 4:e plats i sin klass och även om alla sträckor blir lerigare och lerigare så är det en 4:e plats han ligger på.

Jag tror att hans inhopp på en 250cc under Six Days äventyret för någon vecka sedan hämmade honom i just den här 125cc klassen idag. På andra varvet ströks en transport från SP3 till SP4. En transport låter som något som man använder sig av för att bara förflytta sig….. Inte i Enduro. Den här transportsträckan gick till stora delar längs E4:an och jag åkte längs den sträckan och såg flera åkare som hade kört fast sina cyklar så mycket, att trots att dom var 2 st som hjälptes åt att lyfta upp cykeln så såg det hopplöst svårt ut att få lös dom.

Regnet gjorde ett litet uppehåll, men ökade igen när Lars åkte ut på sitt sista varv. Banan var då totalt hopplös att åka på för några andra än Sverige-eliten i Enduro.
T ex så var starten av SP1 så spårig att förarna studsade säkert 1 meter i sidled med bakhjulen samt att vid målgången av SP1 var det mer som en grå insjö med spår i.

Lars slutade  5:a i den här deltävlingen med en marginal upp till 4:e platsen på endast futtiga 9 sekunder. Vid målgång efter 6 timmars slit är marginalen upp till segraren under 3 minuter vilket inte är mycket. När jag nu några timmar senare ska summera dagen som följeåkare, så kan jag konstatera att Lars verkligen är en elitsatsande Enduro-fantast. Jag är förbluffad över hur enkelt det ser ut när han åker och att det är så små marginaler till världseliten.

Enduro är en individuell sport på tävlingsbanan, men det steg som Lars behöver ta nu för att komma vidare är att även få ett mer homogent team runt omkring sig. Det kan tyckas paradoxalt att en individuell sport som Enduro kräver ett samtrimmat lag, men med de små marginaler som nu återstår till den yttersta världseliten är det just lagarbete som behövs.

Jag önskar Lars lycka till i fortsättningen och vi får se om jag platsar som följeåkare någon fler gång i teamet runt Lars eller om min ev nya roll blir att få vara fotograf.

Mvh/Anders

 

Slutresultat 2012,
JSM1: 1) Mikael Persson, 144. 2) Martin Larsson, 138. 3) Albin Elowson, 112. 4) Lars Löfgren, 96.
se hela tabellen och alla klasser på endurosm.se

I totala Swedish enduro cup, kom Lars på en 17:e plats.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *